Nu var det länge sen sist igen...

Det har hunnits med en del på vägen, men vi tar det väll i sakta ordning. Beroende på hur minnet hänger med=)

Förra veckan träffades jag och Michaela med Mindi och Nota för att träna! Jag hade bestämt mig för att träna vänster svängar, ingångar, ställande och fokus i ryggen när man lämnar henne.
Blev ingen träning av fokusen(glömde!) men körde de tre andra.

Har bytt kommando under ställande och hej va mycke bättre det går. Så roligt att komma framåt med momentet. Klarar tom att "springa" baklänges nu och hon stannar på kommando. Duktig tjej ibland=)

Ingångar har hon blivit bättre på, men slarvar ibland.
Vänster svängar kräver en annan person som håller i klickern som Michaela gjorde denna gång för mig. Hon förstod nog väldigt väl att hon fick skärpa till sig för att få något klick=) Blev bättre och bättre!

Å Nota den lilla rackaren. Visste väll att det fanns i henne. Vilka framsteg ekipaget gör! SÅÅÅ roligt å se!!

I lördags var vi iväg på MH. Mindi lekte gärna med främmande människan och blev gärna omklappad.
Hon jagade "bytet" men grep det inte.
Hon tyckte den skrämmande personen som ville leka med henne var FÖR skrämmande så henne gruffade hon på och ville inte gå fram utan matte=)
Sen kom hemska overallen å Gud va hemsk den var. Hon flög tillbaka. Glömde sig bakom mamma och Patricia.
Tyvärr klarade inte Mindi av att släppa denna rädsla så jag bröt henne efter diskussion med testledarna.
Hon är än idag(fyra dagar senare) väldigt känslig på allt som rör sig lr låter.
I söndagskväll blev hon jätte rädd för GB-gubben och klarade inte av att släppa det helt heller, men någerlunda.

Inte än, men i framtiden, kommer jag få träna henne. Idag vet jag inte om vi någonsin kommer kunna ta oss till ett MH igen.
Jag har ingen större lust att ta dit henne om jag vet att hon kommer bli lika rädd, men tyvärr är då bruks karriären avbruten innan den ens har hunnit börja. Mycket tråkigt tycker jag men så e det...

I måndags var det tredje tillfället på kursen.
Ingen lyckad träning alls.
Hon gjorde ju det jag bad henne om. Och hon gjorde det bra med, men det fanns ingen glädje eller egen vilja. Den egna viljan fanns i att snusa på marken ÖVERALLT och springa till Nota (en). Frustrerad blir jag.

Jag kan inte säga vad, men något står inte rätt till med henne.
Slö/trött, flåsig, tröttnar fort, ingen vidare glädje.....
Skall prata med vår veterinär idag. Får se vad hon tycker. Så här har det ändå varit i nästan en månad nu...Känns inge bra..
Och hennes läppar.. Det fattas inte bara färg(å ja, Michaela de har funnits tidigare*ler* Jag har tittat på kort) de är sår.. Å jag har svårt att tro att bara för att hon snusar att hon får det. Eller? Någon som varit med om det?

Min älskade Kikka!
Litte lugn och ro i våran tillvaro hade inte varit fel!!

Ina&Mindi